Överraskande nedslag i huset v 13.

Vi fick i uppgift att se oss omkring i huset och välja en utgångspunkt för vår gestaltning.

Jag hade det svårt att känna mig motiverad den här gången. Jag kände att vi fått en för stor uppgift alldeles för spretig och det fanns för stort utrymme för ideér så jag inte kunde komma på någonting.

Efter att ha brainstormat tillsammans med några kompisar lite senare fick jag sedan flera olika idéer, men de flesta av dom krävde en stor arbetsinsat, material och tid. För stunden hade jag en idé som jag gärna ville arbeta vidare på men men motivationen blev dödad.

Jag ägnade ett dygn till att hitta på nya ideér men jag hade fastnat i ett mönster där samma ideér kom upp om och om igen. Till slut kände jag mig tvungen att förverkliga någon av dem. Tråkig vecka framför sig.

Mina skisser hade formats av böjda linjer som gjorts i frustrationen över att inte komma på något. Då dessa liknade barr kom jag ihåg en vas som jag sett där keramikern utsmyckade sin produkter med små myror och ibland barr. Så kom tanken att göra ett stort barr och smycka ut en av de stora pelarna i ljusgården i Lärarhuset.

Efter vissa missöden med klyvnig av virke fick jag fram två barr u r en furuplanka, dessa bearbetades med yxa och kniv och sammanfogades. För att dölja fogen och att få till ansättningen där barren är fästa till grenen använde jag mig av furufaner som jag blötte upp och limmade och virade runt, de värmdes senare med varmluftspistol för att stanna i den krökta formen.

Placeringen av barret kom at bli det svåraste, då jag som sagt velat hänga den på en pelare, men jag ansåg det för riskabelt att hänga ett tungt barr med vassa spetsar flera meter över backen där ovetande studenter på väg till och från fiket kan få ett överraskande nedslag. Mitt konstverk kom därför att hamna i en trapp. Och efter att ha placerat mitt tallbarr där kunde jag se trappan som en myrväg där flitiga myror springer runt med sina barr hela dagarna.