Läraren i Slöjd
Svepteknik som läromedel
Anders Bergfjord
2010-06-01
Ett första försök i användandet av den nya kursplanen. En terminsplanering samt vetenskapliga argument för användandet av kulturslöjd som läromedel i Årskurs 7.
Inledning
Människan har sedan förhistorisk tid varit i behov av att bära med sig saker och till detta har olika kärl används. Tekniken att använda tunna spån (tunna träskivor) och med hjälp av värme och fukt (basning) böja dem till önskad form, blev snabbt populär i Skandinavien. Anledningarna är flera, dels finns det gott om lämpligt material och dels är tekniken förhållandevis tidseffektiv och man behöver inga specialverktyg. En annan anledning var att de svepta kärlen till skillnad från de laggade och urholkade vägde mindra och att det vid tillverkningen gick åt betydligt mindre material.
Sveptekniken har funnits i Skandinavien sedan Vikingatiden. Det är fastlagt efter fynd i Oseberg i Norge. Om svepteknik använts tidigare vet man inte med säkerhet då trä är förgängligt och riktigt gamla fynd är därför svåra att hitta (Ljungberg & Ljungberg 1999). Enligt John Granlund (1901-1982) som var Professor i Etnografi och chef för Nordiska Museet ska de äldsta fynden av svepkärl tillverkats under senare delen av bronsåldern. Dessa träsvep har hittats i de österrikiska alperna (J. Granlund. 1940). Man tror att sveptekniken har sitt ursprung i de centrala delarna av Europa och därifrån spridit sig norrut till Skandinavien, där tekniken utvecklats till mer varierade föremål (Ljungberg & Ljungberg 1999).
Förutom förvaringskärl finns flera andra användningsområden för svepta föremål. Här kan nämnas såll, rissel, ostformar och trummor (H. Åberg. 2008).
Man skulle tro att sveptekniken skulle glömts bort i bakvattnet efter ”Tupperware’’ och när det går att köpa billiga täta kärl i andra material. Men svepen har hållit sig kvar tack vare sin charm och sitt estetiska uttryck. Under 1970-talet var det vanligt med trärena välputsade svep ofta tillverkade i sälg, vanliga föremål var brickor, brödfat och askar. Vad man nu kan se är att svepen närmat sig konsthantverket. Man börjar se mer utav hyvlade spån med skurna ytor, ofta med skuren dekor och målade i olika färger. Man kan säga att form och uttryck har fått större plats än funktion.
Mitt intresse av svepteknik kommer ifrån den variationsrikedom och känslan av genuint slöjdarbete. Mitt arbete grundar sig i en önskan att föra vidare ett kulturarv, där fokus läggs på att hitta vägar för att överföra den här lusten till eleverna, låta dem känna historiens vingslag när de får använda en tusenårig teknik för att skapa ett bruksföremål med individuell prägel.
Bakgrund
”Det du hör glömmer du.
Det du ser glömmer du.
Det du gör förstår du” (T. Tempte 1982)
Här nedan har jag sammanställt argument för att använda sveptekniken som ett läromedel i skolan, dels för att öva upp elevernas finmotorik och hantverkskunskaper, men även för att ge dem möjligheten att sätta sig in i ett historiskt perspektiv.
”Slöjdundervisningen syftar till att eleverna ska kunna utveckla idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat. Undervisningen i slöjd syftar även till att eleverna skall utveckla sitt handlag i en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar”(Skolverket 2010).
Så lyder en del ur Skolverkets föreslagna kursplan för slöjd. Slöjdprocessen är enligt den nationella utvärderingen av slöjd som gjordes 1993 följande:
”Eleven kan gå hela vägen från idé eller intryck via planering och konkretisering av idéerna till praktiskt arbete i hårda och mjuka material, för att slutligen nå fram till en diskussion av erfarenheter och kunskaper. Dessutom kan man värdera vad man lärt sig. Vi kallar denna process SLÖJDPROCESSEN” (Skolverket. 1993:10).
Ett sätt att tydliggöra processen är att använda sig av teorier från utomhuspedagogiken. Ett utdrag från boken Utomhuspedagogik av L-O Dahlgren m.fl. utgiven av Linköpings universitet 1999 står det att: ”när lärandet placeras i en utemiljö mobiliseras fler sinnen eftersom den lärande förknippar sig själv med en positivt upplevd situation. När det dessutom sker oförberett byggs en tätare social gemenskap upp i gruppen. Utomhuspedagogik på detta sätt kan ge en koppling till den ursprungliga människans levnadssätt och problemlösningsförmåga. Det ger också eleverna en tydligare bild av hela processen från idé till färdig produkt” (Dahlgren.1997).
Om man går tillbaka och fortsätter att läsa förslaget till ny kursplan står det att:
”I slöjdundervisningen ska eleverna utveckla sin medvetenhet om olika estetiska, materiella och kulturella traditioner och uttryck. På så vis ska eleverna även utveckla förståelse för slöjd, hantverk och design i olika kulturer, både historiskt och nutid” (Skolverket 2010). Sveptekniken kommer här in naturligt därför och är enligt Professor John Granlund 1901-1982 en flertusenårig teknik som funnits och finns i spridda delar i världen. Det finns belägg för att tekniken funnits i Sverige sedan vikingatiden (J, Granlund. 1942). Det finns en avhandling i Kulturvård, gjord vid Göteborgs Universitet i ämnet svepteknik. Genom att överföra och anpassa undersökningsmetoden i avhandlingen till skolmiljö kan elever och lärare blir tidsresenärer i arbetet med svep. Utgångspunkten i uppsatsen är ett historiskt materia som undersöks genom att den bakomliggande hantverksmässiga handlingen återskapas. Hantverk är då ett medel att undersöka historien. Utövandet av hantverket är undersökningen och de produkter som framställs är resultatet av undersökningen (H, Åberg. 2008).
För att ytterligare argumentera för svepteknikens plats i undervisningen refererar jag till UNESCO som 2003 antog en konvention för säkerställande av immateriellt kulturarv. Här finns en speciell artikel, som förordar bevarandet av traditionell kunskap som en del i bevarandet av biologisk mångfald. Där står bland annat att man ska: "respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor, samt främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor" (UNESCO. 2003)
I förslaget till ny kursplan har man även lagt vikt vid att eleven ska tillägna sig hantverkskunnande vilket framgår av följande utdrag: ”..vidare syftar undervisningen till att eleverna utvecklar sitt hantverkskunnande” (Skolverket 2010). Vad är då hantverkskunnande? En definition av begreppet är enligt Thomas Tempte och Professor Bo Göranzon den som behärskar en komplicerad och sammansatt arbetsprocess. Han kan bedöma råvaran, förädla denna, lösa tekniska problem och konstruktioner samt producera föremålet till brukbarhet (T. Tempte. 1982).
